År 2022, under COP 15 för biologisk mångfald, åtagit sig nästan alla länder i världen att stoppa förstörelsen av ekosystem. Målet 30 till 30 syftar till att skydda 30% av de terrestra och marina områdena till år 2030. Emellertid avslöjar en nyligen genomförd analys av The Guardian och Carbon Brief att mer än hälften av de undertecknande länderna inte verkligen är engagerade i denna plan.
Överenskommelsen, officiellt känd som Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework (GBF), inkluderar andra viktiga mål. Dessa omfattar kontroll av invasiva arter, minskning av skadliga subventioner för biologisk mångfald och återställande av degraderade områden. På grund av sin omfattning kallas den ofta för “Parisavtalet för naturen”, med hänvisning till de klimatåtaganden som fastställdes 2015.
Aktuell situation och brustna åtaganden
Av de 137 länder som har lämnat sina planer till FN, uppfyller 70 (ungefär 51%) inte åtagandet att skydda 30% av sitt territorium.
Många av dessa förslag är vaga eller föreslår mycket lägre skyddsnivåer. Trots att målet är globalt insisterar experter på att fokus bör ligga på de regioner med högst biologisk mångfald. Det finns 17 länder som anses vara “megadiversa”, som rymmer 70% av den globala biologiska mångfalden, men sju av dem, såsom Indonesien och Mexiko, har inga planer för att uppfylla överenskommelsen.
Intressant nog är Brasilien, det mest megadiversa landet, bland de 60 länder som inte ens har skickat sina planer för att uppfylla GBF. Dessutom är USA, som ligger på tionde plats i biologisk mångfald, det enda FN-medlemslandet som inte är en del av Konventionen om biologisk mångfald, ett viktigt avtal sedan 1992.
Enligt 2024 års rapport från Protected Planet skyddas för närvarande 17,6% av de inre vattnen och 8,4% av de marina områdena, siffror som, även om de ökar, fortfarande ligger långt ifrån att nå målet på 30%. Fördelningen av dessa skyddade områden är också ojämlik, och mindre än en femtedel av de kritiska naturtillgångarna är under skydd.
Målet 30 till 30 kräver att avgränsningen av skyddade områden är rättvis och respekterar rättigheterna för lokala och ursprungsbefolkningar. Dessa områden måste vara effektiva och strategiskt belägna i de mest betydelsefulla zonerna för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
Resultaten av denna situation är inte överraskande. Historiskt har regeringar haft svårt att uppfylla FN:s avtal om biologisk mångfald. Men med den förvärrade klimatkrisen ökar trycket för att dessa åtgärder ska bli effektiva.
En studie från 2014 visade att naturen tillhandahåller mer än 125 biljoner dollar i ekosystemtjänster varje år, vilket är avgörande för mänskligt välbefinnande. Detta inkluderar tillhandahållande av dricksvatten, stabilisering av klimatet och pollinering av grödor. Emellertid redovisas dessa bidrag inte på de globala marknaderna, trots att förstörelsen av naturen innebär betydande ekonomiska förluster.
Förlusten av biologisk mångfald anses vara en av de största riskerna för det kommande decenniet, enligt Global Risks Report 2020 från Världsekonomiskt forum. Genomförandet av åtgärden 30 till 30 är inte bara önskvärt, utan avgörande för att förhindra utrotning av arter och bevara de tjänster som naturen erbjuder.