Den romersk-katolska kyrkan har haft totalt 266 påvar genom sin historia. Från aposteln Petrus, som anses vara den första, till den nuvarande påven Franciskus, har många ledare valts av kardinalerna. Under århundradena har dock en grupp på cirka 40 personer vågat ifrågasätta påvens auktoritet och utropat sig själva till antipåvar.
Dessa antipåvar var för det mesta inte kättare som ville förändra den katolska tron, utan figurer från den högre prästerskapet som stöddes av fraktioner inom kyrkan eller sekulära ledare. Deras strider var både politiska och teologiska, vilket speglade en bakgrund av konflikter som omfattade mer än bara enkla trosdispyter.
Vem var dessa antipåvar?
Den första antipåven, Hippolytus av Rom, minns idag som en helgon och en framstående teolog från de andra och tredje århundradena e.Kr. Hans utmaning mot påven Kallistus I baserades på uppfattningen att denne försvagade doktrinen om bot. Trots sitt motstånd försonades Hippolytus med kyrkan före sin död år 235 e.Kr., blev martyr och symboliserade komplexiteten i relationerna mellan påvar och antipåvar under de tidiga kristna tiderna.
Allteftersom kyrkan konsoliderades som en politisk kraft i Rom blev antipåvarna mer frekventa. Under de elfte och tolfte århundradena nådde spänningen mellan de romerska kejsarna och påvarna sin kulmen, med sekulära härskare som påtvingade sina kandidater för att gynna sina intressen, medan påvarna försökte destabilisera de romerska ledarna genom att stödja anti-kungar.
År 1378 upplevde kyrkan den stora västliga schismen, en kris som varade fram till 1417. Under denna tid ifrågasattes påven Urban VI:s auktoritet av Clemens VII, som etablerade sin säte i Avignon. Denna konflikt förvärrades ytterligare med uppkomsten av en tredje antipåve i Pisa, vilket ledde till en allmän förvirring om vem som var den verkliga påven.
En anmärkningsvärd händelse är den om Leo VIII, som tvistade om påvedömet med Johannes XII mellan slutet av 963 och början av 964. Slutligen lyckades Leo VIII bli erkänd som legitim påve, vilket visar att historien om antipåvarna är fylld med oväntade vändningar och tvetydiga tvister.
Finns det antipåvar idag?
För att det ska finnas en antipåve är det avgörande att det finns en verklig konflikt med påven i Rom. Under medeltiden tillät splittringen inom kyrkan att figurer som antipåvarna uppstod och antog ledarskapsroller inom sina grupper. Men efter motreformationen på 1500-talet minskade antipåvarnas relevans dramatiskt.
Idag väljer de som ifrågasätter legitimiteten hos en påve ofta att ansluta sig till protestantiska samfund eller skapa sin egen kristna riktning. Men det dyker fortfarande upp figurer som den filippinske Rogelio Martinez, som 2023 utropade sig själv till antipåve med namnet Michel II vid en icke-officiell konklav i Österrike. Denna rörelse, även om den är liten, fortsätter att utmana den katolska kyrkans auktoritet inifrån, men utan stöd från kardinaler som på tidigare tider.