Den Förenta nationerna (FN) närmar sig sitt 80-årsjubileum år 2025, en milstolpe som borde vara en anledning till firande, men som har blivit en uppmaning till eftertanke om dess relevans i en värld fylld av konflikter. Sedan dess grundande 1945 har FN setts som bastionen för världsfred, men dess oförmåga att agera i kritiska situationer, såsom krigen i Ukraina och Gaza, har väckt tvivel om dess legitimitet.
Ekon av global indignation ekar starkt medan säkerhetsrådet förblir tyst inför de grymheter som utspelar sig på dessa platser. Medan världen ser på, avvisas resolutioner som förespråkar fred, vilket lämnar många att undra om FN verkligen har makten att fullfölja sitt uppdrag.
FN:s problematiska ursprung
För att förstå den nuvarande situationen är det nödvändigt att gå tillbaka till åren för dess grundande. Mitt under dånet av Andra världskriget samlades diplomater från de segrande makterna i hemlighet för att utforma en organisation som skulle förhindra framtida konflikter av sådan magnitud. Men bland deras mål fanns också att konsolidera sina egna intressen.
År 1944 etablerade USA, Storbritannien och Sovjetunionen grunderna för ett Säkerhetsråd som skulle kunna godkänna militära interventioner, men med villkoret att dessa länder skulle ha ett vetorätt i absolut mening. Denna regel, som verkade vara en garanti för stabilitet, har blivit ett hinder för handling.
Det berömda episoden där den sovjetiske ministern Viatcheslav Molotov frågade om möjligheten att FN skulle fördöma sovjetiska militära åtgärder illustrerar hur detta veto var utformat för att skydda intressena hos stormakterna. Sedan dess har historien visat att denna makt kan användas för att hindra varje försök till internationell rättvisa.
Sedan sin grundande har FN ställts inför flera utmaningar. Mellan 1945 och 1970 lade Sovjetunionen veto mot resolutioner 107 gånger, medan USA, från 1970-talet, började leda listan över veton, främst för att skydda Israel och sina egna geopolitiska intressen.
Situationen förändrades efter Sovjetunionens fall och slutet av kalla kriget, när säkerhetsrådet började fungera mer effektivt. Men efter attentaten den 11 september och den växande rollen av makter som Kina och Ryssland har FN återigen hamnat i en kris av legitimitet.
I dag, 80 år efter sin grundande, står FN inför sin största kris. Bristen på åtgärder i konflikter som de i Ukraina och Gaza har fått många att ifrågasätta dess legitimitet och dess förmåga att upprätthålla fred. Trots sina framgångar inom områden som humanitärt bistånd och global hälsa är oron för dess framtid uppenbar.
FN befinner sig vid ett vägskäl. Utan reformer som sätter stopp för vetot och utökar sitt säkerhetsråd kan dess öde bli kollaps. Men att nå enighet mellan stormakterna är en monumental uppgift, och historien visar att det aldrig är lätt att ändra spelreglerna. Erfarenheten från Nationernas förbund, som upplöstes efter att den inte kunde förhindra Andra världskriget, fungerar som en påminnelse om vad som kan stå på spel.