På 800-talet vågade en exceptionell kvinna utmana tidens konventioner. Hon lärde sig grekiska, latin och fördjupade sig i studiet av filosofi, medicin och teologi.
För att få tillgång till den kyrkliga karriären beslutade denna begåvade kvinna att klä sig som man och anta en manlig identitet, vilket gjorde henne till en mystisk figur i den katolska kyrkans historia.
Hennes intelligens och färdigheter ledde till att hon snabbt avancerade inom prästerskapet och blev påve under namnet “Johannes den engelske”. Hennes treåriga regeringstid fick dock ett abrupt slut under en procession i Rom, när hon, i ett försök att rida på sin häst, födde barn mitt på gatan. Denna oväntade händelse avslöjade hennes sanna identitet och satte stopp för bluffen.
Vem var egentligen påvliga Johanna?
Trots att historien utspelar sig på 800-talet, dyker de första registren som nämner henne upp runt 1200-talet, vilket tydligt visar att berättelsen har förts vidare genom århundradena med många variationer. Vissa berättelser hävdar att Johanna kom från England, medan andra placerar henne i det som idag är Tyskland. Dessutom är namnet “Johanna” inte det enda som tillskrivs henne; i vissa versioner framträder hon som “Agnes” eller “Gilberta”.
Det som alla berättelser enas om är att hon reste till Grekland i jakt på utbildning, ett privilegium som nästan var obefintligt för kvinnor på hennes tid. Från Aten flyttade hon till Rom, där hennes intelligens gav henne respekt och erkännande. Efter påven Leo IV:s död valdes hon enhälligt till hans efterträdare och regerade i ett par år.
Historien om hennes slut är lika varierad som hennes ursprung: vissa versioner hävdar att hon dog efter förlossningen, medan andra beskriver hur hon blev avrättad av myndigheterna eller stenad av romarna. Detta ledde till att hon efterträddes av påven Benedikt III.
Legenden om påvliga Johanna blev så känd att hennes namn kom att figurerar på vissa listor över påvar och hon avbildades i olika konstverk och litteratur under medeltiden. Det sades till och med att kyrkan hade försökt radera hennes existens från de historiska registren efter hennes död.
Legandens rötter
Idag föreslår många historiker att legenden kan ha skapats för att misskreditera påven Johannes VIII, som innehade posten i slutet av 800-talet. Vissa kritiker ansåg honom vara svag på grund av hans närmande till bysantinerna, vilket kan ha lett till skapandet av denna berättelse som en attack mot hans figur.
En annan teori föreslår att legenden uppstod som svar på den växande kvinnliga inflytandet inom kyrkan under 800-talet, inspirerad av figurer som Marózia, en romersk adelsdam som spelade en avgörande roll i valet av flera påvar. Historien om Johanna kan ha använts för att kritisera detta kvinnliga inflytande.
Trots att intresset för Johanna har återuppstått vid olika historiska tillfällen, började de flesta historiker och religiösa från 1600-talet ifrågasätta hennes existens. Idag finns det en allmän konsensus om att påvliga Johanna aldrig existerade. Ändå förblir hennes legend en fascinerande spegel av medeltidens historia och samhälle.