Våld lämnar inte bara ärr på kroppen och i sinnet, utan kan också påverka vårt DNA. En fascinerande studie publicerad i tidskriften Scientific Reports har avslöjat att kvinnor som överlevde massakern i Hama i Syrien 1982 överförde genetiska förändringar till sina ättlingar. Detta fenomen, som tidigare endast dokumenterats hos djur, visar hur stress och trauma kan lämna spår i den mänskliga genomet.
Under massakern, som resulterade i döden av mellan 10 000 och 25 000 personer, var våld en konstant i många syrier liv. Nu har forskare funnit 14 områden i genomet hos barnbarnen till överlevande som har förändrats som svar på sina mormödrars traumatiska upplevelser. Vad betyder detta för förståelsen av hur trauma påverkar framtida generationer?
Epigenetiska markörer: spår av trauma i DNA
Huvudförfattaren till studien, Connie Mulligan, har framhävt att ”barnbarnen till gravida kvinnor under belägringen, som aldrig upplevde våld, fortfarande bär sina märken i genomet”. Detta tyder på att trauma kan ha konsekvenser som går bortom den direkta upplevelsen. Mulligan hävdar att förståelsen av denna process bör främja större empati för dem som lider av våld och få beslutsfattare att uppmärksamma dessa problem mer.
Studien genomfördes i samarbete med forskare från flera universitet och fokuserade på tre generationer av syriska invandrare i Jordanien. DNA-prover samlades in från gravida kvinnor under belägringen och deras ättlingar, samt från familjer som hade emigrerat före 1980, vilket undvek år av våld.
Konsekvenser för hälsa och andra former av våld
Resultaten är chockerande: 21 epigenetiska platser identifierades hos dem som utsattes för våld.
Individer som utsattes för trauma i livmodern visade tecken på accelererat epigenetiskt åldrande, vilket kan predisponera dem för åldersrelaterade sjukdomar. Denna studie belyser inte bara flyktingars erfarenheter, utan väcker också frågor om våld i olika former, såsom domestic violence och sexual violence.
Vetenskapen visar oss att våra familjehistorier kan vara inristade i djupet av vårt väsen, och det är allas ansvar att ta itu med dessa frågor med allvar och empati.