De kraftiga regnen som har drabbat regionen Sevilla och Cádiz har avslöjat ett geografiskt fenomen som har varit dolt i årtusenden. Lag Ligustinus, en stor bukt som en gång förband dessa två provinser, visar återigen sitt ansikte tack vare de intensiva nederbörderna de senaste dagarna. Denna gamla geografiska formation, som sträckte sig över 60 kilometer i bredd och gick mer än 100 kilometer inåt landet, har delvis återupplivats av naturen, vilket visar hur vattnet kan återfå det som tillhör det.
Under cirka 6.000 år flöt Guadalquivir sina vatten i det som kallas Tartessiska viken, ett område som idag omfattar Bajo Guadalquivir. Detta spektakulära naturfenomen påminner oss om att landskapet i Andalusien har formats av vattnet sedan urminnes tider, när havet täckte det som idag är Sevilla.
Förvandlingen av det andalusiska landskapet
Bukten, som smalnade av vid Coria del Río och Dos Hermanas, är vittne till en kolmatationsprocess som har pågått i årtusenden. Sedimenten, som har dragits med Guadalquivir och tidvattnet, har skapat de våtmarker vi känner idag. En studie från universitetet i Sevilla visar att sedimenteringen var snabbare i Lag Ligustinus, vilket bildade små öar som med tiden förenades för att ge upphov till fast land.
Trots att denna process har varit långsam genom historien, har de senaste översvämningarna framhävt vikten av dessa geologiska förändringar. Som experten José Ángel Ríos påpekar, “naturen återfår det som är sitt”. Denna reflektion får särskild betydelse när man observerar hur, under de nuvarande meteorologiska omständigheterna, den gamla bukten åter blir en del av landskapet.
Så varje gång en droppe vatten faller i denna region, påminns vi om historien av en plats som ständigt har förändrats, och som, efter regnen, erbjuder oss en glimt av sitt förflutna. Naturen, i sin oändliga visdom, lär oss att vattnet inte bara formar terrängen, utan också vår uppfattning om historien.