Under 1800-talet kom en ovanlig produkt till USA tack vare kinesiska arbetare som byggde järnvägar: ormolja. Används i Kina som salva för att lindra ledproblem, såsom artrit och bursit, var denna olja inte bara en myt. Den utvanns från riktiga vattenormar och, överraskande nog, var den rik på omega-3, en komponent med antiinflammatoriska egenskaper som skulle kunna förklara dess påstådda fördelar.
Trots sina egenskaper var äkta ormoljor en sällsynthet. De flesta versioner på marknaden var förfalskade, blandade med oljor av lägre kvalitet och ämnen som kamfer och kapsaicin, som ger hetta till chili. Säljare av dessa produkter brukade resa runt i den amerikanska mellanvästern, presentera sina artiklar med stora shower, utge sig för att vara läkare och använda falska vittnesmål för att locka fler godtrogna.
Svindlarnas uppgång och den lagstiftande responsen
I en tid då medicinen var i sin linda hade den medicinska gemenskapen inte många effektiva behandlingar för kroniska och smittsamma sjukdomar, vilket underlättade uppkomsten av dessa mirakelläkemedel. Många av dem bestod av droger som kokain, morfin eller alkohol, vilket skapade en illusion av omedelbar lindring.
Denna situation ledde, 1906, till skapandet av Lagen om rena läkemedel och livsmedel, en av de första lagarna som skyddade konsumenten i USA. Denna lagstiftning tvingade apotekare att deklarera om deras produkter innehöll farliga eller beroendeframkallande ämnen, och förbjöd att vilseledande påståenden gjordes på etiketterna.
Trots dessa regler upphörde inte fuskandet. Ett emblematiskt fall var Clark Stanley, känd som ”Kungen av rattle-snake”. Hans produkt, Clark Stanley’s Snake Oil Liniment, analyserades 1916 av Bureau of Chemistry, föregångaren till FDA, och det upptäcktes att den inte innehöll riktig orolja, utan främst mineralolja och andra ingredienser utan terapeutiskt värde. Stanley bötfälldes och drog sig ur affären.
Med tiden blev termen ”ormolja” synonymt med produkter eller idéer som saknar verkligt värde, och uttrycket på engelska ”snake oil salesman” har använts för att beskriva dem som aggressivt säljer bedrägerier.