Under 600-talet f.Kr. var nordostdelen av den iberiska halvön en scen för territoriella uppdelningar och konflikter mellan samhällen. Arkeologiska fynd från denna period visar ett område i förändring, med uppkomsten av allt mer befästa bosättningar och en rik import av föremål från Medelhavet. Men bland dessa rester av historien framträder några oroande fynd: skallar genomborrade med spikar.
Den första skallen av detta slag upptäcktes 1904 på platsen Puig Castrllar. Praktiken att spika fast spikar i skallar går tillbaka till bronsåldern, mellan 2000 och 700 f.Kr., och sträckte sig fram till järnåldern. Det mest chockerande är att läkningsprocessen av skallarna tyder på att dessa märken gjordes efter döden.
Krigstroféer eller heliga reliker?
Skallarna ställdes ut på olika platser, som gator i städerna eller utanför murarna. Denna speciella praktik har gett upphov till en intensiv debatt bland arkeologer: handlade det om krigstroféer avsedda att skrämma fiender, eller var de reliker som vördnadsfullt bevarades av framstående medlemmar i samhället? Svaren är inte enkla och baseras på svåra att verifiera muntliga och etnografiska källor.
En ny studie, publicerad i Journal of Archaeological Science, har börjat avtäcka detta mysterium och avslöjar att symboliken bakom de skadade skallarna varierade mellan de olika iberiska samhällena. Genom att använda bioarkeologiska analyser och isotopstudier av strontium på resterna av sju skallar från två arkeologiska platser kunde forskarna spåra geologin av de livsmedel som konsumerades av individerna under deras barndom, vilket kan indikera deras ursprungsort.
Detta ledde forskarna till att ställa en hypotes: om skallarna var krigstroféer borde de inte komma från de analyserade platserna, medan om de var vördnadsfulla individer, borde de sannolikt göra det. Resultaten visade dock en oväntad komplexitet: vissa skallar tillhörde infödda, medan andra var av utländska ursprung. Detta tyder på att praktiken att avhuggna huvuden hade olika betydelser på varje plats, vilket komplicerar en enhetlig tolkning.
Arkeologen Rubén de la Fuente-Seoane, från Universidad Autónoma de Barcelona och huvudförfattare till studien, påpekar att dessa resultat indikerar att praktiken att spika fast spikar i skallar tillämpades på olika sätt, vilket kan utesluta en homogen symbolisk uttryck. Det krävs dock mer forskning för att nå definitiva slutsatser.
Förutom att belysa denna gamla praktik har studien varit banbrytande i att etablera en lokal referens i Katalonien, ett avgörande steg för att skapa en biodisponibel karta som kan vara användbar i framtida forskning om rörlighet i regionen.